Livet.

Påbörjat flera inlägg som aldrig blivit färdiga. Orken har tagit slut och saker runtomkring har stulit fokus. Kommer försöka ta mig i kragen allt eftersom och skriva klart och publicera inläggen dock. Det är mycket jag behöver få ur systemet så att säga, mycket jag behöver få bearbeta. 

Sista månaden har varit en bergochdalbana, minst sagt. Mycket ångest, gråt, panik och förtvivlan, och så den största dos kärlek jag någonsin känt. 

Den 23e mars föddes äntligen vår lilla son. Klockan 15:17 förra lördagen fick jag äntligen upp honom, 47 cm lång och 2885 g tung, på mitt bröst. 

Jag känner mig så lyckligt lottad. Och jag har ibland så svårt att förstå att han är min. Vackraste varelsen jag någonsitt sett, finns inte en cell i den lilla kroppen som är något annat än perfekt. 

Livet har fått en helt ny mening. Och även om det är fullt sjå hela dagarna njuter vi för fullt över vårat lilla underverk. Vad han ska heta är vi nästan överens om...